2012-12-08

Juljuggen [Uppdatering]

Östersunds klätterklubbs årliga bouldertävling Juljuggen gick av stapeln idag. I år kom besökare från Sundsvall och Ume och dessutom kom några tappra hjältar som kört hela vägen från Pite (nätta 7 timmar i bil, enkel väg).

C-hallen i Östersund är en verkligen utmärkt fin hall för att hålla tävlingar, och kvalet flöt fint med mycket fina problem som uppskattades av alla.

I herrklassen ledde Alexander Rydén efter kvalet före Tovo Spiral, Gustaf Bohman, Fredrik Bodin och Ego, alla på samma poäng.

Tyvärr var herrarnas final allt för hårt för de tävlande och ingen kom just någonstans på finalproblemen.   På det första problemet kom Fredrik ett flytt längre än vi andra och på det andra problemet kom Alexander ett flytt längre, annars fastande vi andra på samma rörelse.
Herrpallen. Foto© Jonas Wiklund
3: Tovo Spiral
1: Alexander Rydén
2: Fredrik Bodin

Bland damerna stod Nanna Söderin och Linn Björ på samma poäng efter kvalet och båda dessa flashade dessutom båda damernas finalproblem. Även Lovisa Hedberg Nilsson flashade båda damproblemen och damerna fick delas med hjälp av klocka.  Snabbast var Nanna, så det blev omvänd resultat mot tävlingen i Umeå, och därför står Nanna och Linn i delad ledning i Norrlandscupens damklass.  Den sista deltävlingen i Sundsvall lär bli helt avgörande.
Glad vinnare, buttra förlorare:) Foto © Jonas Wiklund
3: Lovisa Hedberg Nilsson
1: Nanna Söderin
2: Linn Björ


De dignande prisbordet, med priser sponsrade av bl.a. Länstidningen Östersund.
Foto© Magnus Eriksson Brändström

RESULTAT JULJUGGEN 2012-12-10


KVALOMGÅNG
Miniorer- pojkar
1. Pontus 75p 
2. Tor 60p 
3. Leo Fransson 30p

Juniorer-pojkar mellan 12-18år
1. Jonathan Arhimaa 105p
2. Eric Sundberg 100p

Damer 18-40 år
1. Linn Björ 170p
1. Nanna Söderin 170p
3. Lovisa Hedberg 155p
4. Hanna ?? 100p
5. Nencia ?? 90p
6. Sofi Bärger 70p
7. Linda Kjellström 60p
8. Catarina Montell 30p

Herrar 18-40 år
1. Alexander Rydén 185p
2. Jonas Wiklund 180p
2. Gustaf Bohman 180p
2. Fredrik Bodin 180p
2. Tovo Spiral 180p
6. Alfred Sahlén 175p
6. Saku Korosuo 175p
8. Pär Åslund 170p
9. Dag Knutsson 165p
9. Laban Berglund 165p
9. Magnus Eriksson 165p
9. Patrik Landberg 165p
13. Linus Eckeskog 155p
14. Jonas Liden 140p
14. Kaj Henriksson 140p
14. Pär Ålander 140p
17. Marcus Hernegård 135p
18. Jimmy Norlen 130p
19. Erik Molin 125p
20. Daniel Hultgren 120p
21. Jonathan Söderlund 115p
22. Marcus 110p
22. Fredrik Hällström 110p 
24. Lars Lodin 105p
24. Erik Sjölund 105p
26. Emil Roddar 100p
27. Simon Jaktlund 95p
28. Anders Olsson 90p
29. Joakim ?? 85p
30. Anders Nordqvist 80p
31. Daniel Andersson 70p
31. Sverker Högbom 70p
33. Kevin Denham 65p
34. Erik Eiksson 55p
34. Stefan Pettersson 55p
36. Thomas Nordlander 45p
37. Henrik Flygare 35p
38. Daniel Ökvist 15p
39. Mikael Forssell 0p

Veteran 40+
1. Patrik Fransson 100p
2. Annelie Göransson 70p
3. Helena ?? 50p

RESULTAT FINALER
Miniorer - Pojkar
1. Tor
2. Leo
3. Pontus

Juniorer - Pojkar
1. Eric Sundberg
2. Jonathan Arhimaa

Damer
1. Nanna Söderin
2. Linn Björ
3. Lovisa Hedberg
4. Hanna
5. Nencia

Herrar
1. Alexander Rydén
2. Fredrik Bodin
3. Tovo Spiral
4. Gustaf Bohman
5. Jonas Wiklund

Veteran
1. Patrik Fransson
2. Annelie Göransson
3. Helena

kommentarer

2012-11-25

Resultat Novemberdraget 2012

Igår avgjordes den årliga bouldertävlingen, "Novemberdraget" i Umeå. Tävlingen har alltid lockat till sig många deltagare men till i år hade hela 123 (!) tävlande dammat av skorna och därmed sattes nytt deltagarrekord med råge. Möjligtvis hade årets nystartade Norrlandscup lockat en ut en del folk från andra orter för det var ett väldigt blandat startfält med många klättrare från både Stockholm, Östersund, Härnösand, Sundsvall, Luleå, Älvsbyn m.m. 


Foto: Petra Lundmark

Poängräkingssystemet var nytt för årets upplaga och innovatören Saku Korosuo hade tidigare provat det vid en par tävlingar i Finland med gott resultat. Alla problem gav 100p som sedan fördelades mellan de klättrare som klarade det. Rättvist och med en mycket jämn placeringsfördelning som följd! Tävlingsproblemen var välbyggda och varenda millimeter av väggen utnyttjades på något sätt.


Vinnaren Jocke Berglund ! Foto: Petra Lundmark

Herrarnas klass vanns av Jocke Berglund från Stockholm i, vad jag skulle vilja säga, överlägsen stil. Han vann kvalet med 234,68p och såg helt omänsklig ut i finalen. Tvåa blev Danny Medina (?) efter en stark finalklättring. Tredjeplatsen togs av fjolårsvinnaren Adam Evanne från Luleå som var tvåa i kvalet med 168,38p

På damsidan var det jämnare och här drog fjolårsvinnaren Linn Björ, UKHK det längsta strået och vann med knapp marginal över Nanna Söderin från Östersund. Trea blev Anu Korosuo också hon tävlande för UKHK. Damcupen ser därmed ut att kunna bli en jämn och fin historia över tre deltävlingar!



Anu Korosuo på ett av finalproblemen. Foto: Petra Lundmark

Det enda som fanns att gnälla på var väl trängseln. Undertecknad tog sig aldrig upp på "balkongen" för att testa de problem som var byggda där eftersom det vid den tidpunkten var 15 min kö och "en ut en in" tillämpades. IKSU är i minsta laget för att hålla tävlingar av den här kalibern och det är kanske dags att ledningen på bygget sätter spaden i jorden och ser till att Norrland får en ordentlig tävlingshall för både rep och bouldering då intresset helt klart verkar finnas. 


Herr


1. Jocke Berglund - Sthlm

2. Danny Medina - Sthlm
3. Adam Evanne - Luleklättrarna

Dam

1. Linn Björ - Ukhk
2. Nanna Söderin - Östersund
3. Anu Korosuo - Ukhk



Komplett resultatlista är utlagd av IKSU klättring och den hittar du HÄR!

Norrlandscupens facebooksida 


kommentarer

2012-11-20

Stora Sjöfallet har öppnat

Foto: Saku Korosuo
Att döma av Saku Korosuos blog ser det ut som att Stora Sjöfallet har en hel del klätterbar is. Många fina bilder att bli inspirerad av inför vintersäsongen!
kommentarer

2012-11-12

Juljuggen 8 dec.

Östersunds klätterklubb bjuder in till deras årliga tävling Juljuggen. Tävlingen startar kl 11 den 8 dec.  Eftersom det krävs mycket tidig uppstigning för att ta sig till Östersund innan kl 11 för oss från Väster- och Norrbotten lovar ÖKK via Gustaf Bohman att de skall fixa fram sängplats till de som kommer upp fredag kväll.

Juljuggen är en av deltävlingarna i Norrlandscupen, vars deltävlingar i år är fördelade så här:

  • Umeå, "Novemberdraget" 24/11 -2012 
  • Östersund, "Juljuggen" 8/12 -2012 
  • Sundsvall, "Sundsvall Plastic Madness" 19/1 -2013
kommentarer

2012-11-09

Mobilt arbete

Av någon anledning, förmodligen en småsint sådan, har vi bara rapporterat om sittstarten till Mobilt arbete i Norrmjöle golfby på Borrbults facebooksida och icke på denna plats.

I alla fall. Mobilt arbete sitt är en ny 8a signerad Linus Malm, 10-12 flytt ren styrkeuthållighet på hyggliga grepp på skön sten.  Den har redan repeteras av Magnus Larsson, och är därför den enda åttan  som jag vet repeterats i Umeregionen.

Det finns en film på justanotherboulderingblog också.
kommentarer

2012-11-08

Bon Viatge Jimmy!

Jimmy Sundin fortsätter sitt goda år med att klättra sin första 9- (8a) på blick: Bon Viatge på sektorn Paret de les Bruixes, Terradets.

»Bon Viatge« är katalanska och betyder så vitt jag kan förstå samma sak som »Bon Voyage«, vilket ju är en passande hälsning för Jimmy och Maria innan de sätter sig i sin inte helt välmående buss för att köra från Katalonien till Norrbotten.
Mia on Jam Session
Mia Johansson klättrar Jam Session i Bruixes. Foto: Jonas Wiklund
kommentarer

2012-10-27

Norrlänningar i Tres Ponts

Både Geir Söderin och Jimmy Sundin hade en bra dag i Tres Ponts denna lördag.
Geir Söderin klättrar Aonvolsnà på blick, Foto: Julia Snihur.

Geir klättrade den klassiska 50 m långa Aonvolsnà, 9 (8b), på blick, och Jimmy klättrade den mycket fina Nidra, 8+ (7c+) i samma stil.  För Jimmy innebar detta dessutom personbästa, så ett grattis är definitivt på sin plats!
Jimmy är suddig efter en hel dag i ett blåshål och en halv öl på krogen. Foto: Jonas Wiklund


kommentarer

2012-10-16

FA-hets i Kirgizistan

Krister Jonsson, bergsguiden från Bredträsk och kungen över Blåberget* spenderade sammans med Anna Backlund tre sommarveckor i Aksu-dalen, centralasiens motsvarighet till Yosemite. De klättrade inte bara den ultraklassiska Perestroja-sprickan som vi tidigare skrivit om här, utan satte även upp tre nya leder i denna mytomspunna dal.

Krister har skickat ut information om lederna för intresserade och har gett oss tillstånd att översätta brevet och publicera det här.


Aksu 2012

Under tre veckor, från 9 augusti till 1 september besökte vi, Anna Backlund och Krister Jonsson Aksu-dalen i Kirgizistan.

Efter en flygresa till Osh från Bishkek åkte vi bil till Uzgarish via Batken. Från Batken vandrade vi 43 km upp til baslägret med hjälp av packhäst och drevkarl.

Vårt huvudsakliga mål med resan vara att repetera Perestrojka-sprickan, 800 meter hög, 24 replängder lång, grad 8- (7b).

För att värma upp klättrade vi en bredspricka på »Petit tour Russe«, en sju replängders 7+ (7a). Detta följdes av en tur uppför den nedre sektionen av »Peak Slesova«, eller »Russian Tower 4220m«; till vänster om leden Magic Mountain satt vi upp en nytur »Lazy Lizard«, 14 replängder 6/6+ (6b), med fin klättring över sprickor och svahällar med några trevliga utklättringar.  Inga bultar placerades längst leden, men replängd 4 använde en av standplatserna på Magic Mountain.
Anna Backlund följer på Petit Rousse, en bredspricka.

Våran nytur toppade ut precis på replängd 5 av Perestrojka-sprickan, så vi fick en fin överblick av Perestrojka-sprickan innan vi firade av längs dess firningspist.

Dagen efter gick vi upp till insteget av Perestrojka-sprickan och klättrade de fyra första replängderna och bivackerade innan vi klättrade till toppen helt i fri nästa dag. På toppen gjorde vi vår andra bivack innan vi firade av.

Med huvudmålet avklarat var det dags för Peak 3850 där vi klättrade en lång hård led som kallas »Magic Line«, inklusive vad vi kallade »Black Magic Corner« grad 8 (7b+), 18 replängder.  För returen satte vi upp ankare med  enkla fixa punkter.  Denna led startar 20 m höger om en italiensk led från 1998 som har fixa ankare; vi använde deras ankare för replängd ett.
Anna Backlund på Black Magic Corner, 8, ny led centralpelare på topp 3850.
Foto© Krister Jonsson
På centralpelaren på Peak 3850 satt vi också upp en kortare led på åtta replängder uppåt och vänster från »Petit tour Russe« som vi kallade »Leaning Flower Tower«, 8- (7b).  Också denna fick enkla ankarpunkter ner till botten.  För att ta er till denna led fortsätt upp förbi Tour Rousse och upp 200 meter längs rännan och sväng sedan hårt vänster över brant terräng. Håll utkik efter rösen!

När ni besöker detta område så rekommenderar vi starkt att vara försiktiga i val av lokal researrangör.  Vi använde »Asia Travel« som tog oss via Tajikistan på tillbakvägen. Då detta var oplanerat (EU-medborgare behöver inte visum för inresa till Kirgizistan) så hade vi inga visum och fick tillbringa två dagar i häkte, först hos militären och sedan hos polisen. Vi fick böta i domstol för olaglig inresa. Detta enbart på grund av en dålig researrangör. Inte en trevlig upplevelse!
Anna Backlund på vår nytur Leaning Flower Tower på topp 3850.
Foto: Krister Jonsson

Allt detta gjorde att vi missade vårt inrikesflyg och behövde boka om till Bishek. Till slut lyckades vi med några timmars marginal ta oss till Bishek i tid för flyget hem.

Sammanfattningsvis är detta en fantastisk klätterområde där det fortfarande finns många nya oklättrade linjer.

/Krister Jonsson 2012-09-26



-------
Fotnot:  Frisolo av Vikingasvärdet och Skiljelinjen, för att bara nämna två saker.
kommentarer

2012-10-03

Adrspach-Teplice, en klättrares paradis

sandsten-93
Stark tjeck på Martin-väggen, Tiblici. Foto: J. Wiklund

Fem dagar i det Böhmska höglandet fick mig att fundera över stil, höjd, och skillnad mellan fysisk och mental svårighet.  Mina tankar är knappast unika, och kanske icke värda någon längre utläggning.  Därför nöjer jag mig med följande meddelande rörande Adrspach och Teplice:

1) Teplice har den bästa sandstensklättringen jag upplevt. Bättre än Indian Creek, Fontainebleau, Red River Gorge, Bielaltal, eller Red Rocks.  Även de som saknar erfarenhet av normal tradklättring kan ha en fin resa till Teplice så länge de är villiga att klättra långt mellan fasta säkringar, eller egna timglas, över icke-trivial terräng. På många väggturer i de högre graderna tycks markfall helt osannolika.

2) Adrspach är mycket speciellt.  Även för rimligt vittberesta så är klippans sandiga natur utmanande.  Tornen är helt makalösa, men klättringen känns i allmänhet mer seriöst än den i Teplice.  Erfarenhet av sprickklättring särskilt från handspricka upp till kaminspricka är nästan helt nödvändigt.  Det är helt klart bra att kunna läsa de tjeckiska guideböckerna, eller få vägledning av en lokal klättrare.

De som kan läsa tyska kanske skall försöka jaga efter Ausgewählte Klettereien in Adrspach und Teplice på antikvariemarknaden.

3) Korshöjden, som ligger tvärs över vägen från Adrspach by, är förmodligen det lättsammaste området för svenska tradklättrare. Lättare, lägre, mer väggklättring och med sprickor som är mindre parallella än de i Adrspach, och alltså lättare att säkra med knutar. Klättringen har tyvärr inte samma makalösa kvalitet som i Adr eller Teplice.


Så här ser det ut på moderna sportturer i Teplice:



Här en sportled i Adr:



(AF betyder »Alles frei«, det vill säga helt fritt mellan ringarna, men med häng i varje ring om det behövs. AF är naturligtvis en stil som bara är av intresse om det är långt mellan säkringarna)

Se också vår artikel om Elbsandstein


kommentarer

2012-09-27

Oktoberfesten

Johan Hasslow har i höst repeterat ett antal mirkoleder / höga block i Esset. Som kronan på verket så gjorde Johan den andra repetitionen av undertecknads Oktoberfesten (6B+). Oktoberfesten är åtta och en halv meter hög ovan en rimligt platt och bra landning, men har ett besvärligt och lite känsligt flytt upp till rampen som hänger ner en meter från toppen.

Oktoberfesten är mentalt svår och klättrades första gången för tio år sedan efter rensning och inspektion från topprep, då de första försöken i stöt från backen fick avbrytas på grund av skitig klippa. Sedan dess har den bara repeterats av Jens Åström.

Passa på nu i höst när vädret är fint, en bestigning utan varken topprepsinövning eller inspektion från firningsrep är fullt möjlig för svaklättrare med gott huvud och starka fotleder.
   
Film: Hampus Perham, som bjuder av fler filmer på höga block på domdarstenarna.blogspot.se
kommentarer

2012-09-23

Nedför Fitzroy på skidor...

... eller i alla fall Poincenot.
Foto: Skärmdump från Bjarne Sahlén/Endlessflow
Luleklättraren och skidåkaren Andreas Fransson har lyckats slita sig från Brändön och har i dagarna åkt ner för Williams-rampen på Poincenot i Patagonien. I fotot ovan syns Williams-rampen, det diagonala strecket som slutar i den hängande glaciären till höger. Rampen utgör 250 höjdmeter av leden »Whillans-Cochrane« (650m, 5+, 60°). Uppgiften om att isen lutar 60° från vertikalplanet både roar och oroar.

UppdateringAndreas skriver om åket på sin blog.
kommentarer

2012-09-10

Anu Korosuo repeterar Gugner

Anu Korosuo klättrar Gugner, 7+, Blåberget. Foto: ©Saku K.

Snorres Edda upplyser att Odens spjut Gungner tillverkades i Svartalvaheim av Ivaldes söner, på Lokes begäran.

Gungner är också namnet på en spricka på Blåberget som går fritt i grad 7+.

På Blåbergsträffen gjorde Anu Korosuo vad som möjligtvis var den första kvinnliga repetitionen av Gungner. Kanske heter leden »Gugner«, vidare undersökningar skall göras.


kommentarer

2012-09-03

Perestroika Crack och nytursmani i Kirgizistan

Krister Jonsson, bördig från Bredträsk–ett stenkast från Blåberget–, har sammans med Anna Backlund klättrat Perestroika Crack  8- (7b) i Kirgizistans Ak-Su dal. De repeterade den 800 meter långa turen i fritt med två bivacker, en efter fjärde replängden och en på toppen av berget (4240 m). 

Perestroika Crack friades av ett franskt replag 1993 och sägs vara en av världens finaste spricka.

Resten av vistelsen tycks ha varit än mer produktiv, Krister skickade följande korta meddelande
Men vi etablerade även 3 nyturer i området mellan 5 och 16 replängder upp till 7b+/7c på Peak 3850, central pillar och Slesov 
Mäktigt! Mer information om dessa senare.

Bilderna från Ak-Su-dalen gör onekligen att det vattnas i munnen på varje sprick- och granitälskande klättrare. För närvarande är dock den politiska situationen i landet tyvärr väldigt spänd med etniska konflikter mellan Uzbeker och Kirgiser. Utrikesdepartementet avråder från icke nödvändiga resor, men att klättra 800 meter spricka på den allra finaste fjällgraniten, vad kan väl vara mer nödvändigt?

 Inför resan till Kirgizistan blev Krister intervjuad på addnatures blog.
Perestrojka-sprickan. Foto ©: Krister Jonsson
kommentarer

2012-08-24

Access Dödlarsberget

››English summary
En halvtimma väster om Älvsbyn ligger Dödlarsberget (Död-Lassberget på kartor), den enda egentliga tradklippan i landskapet Norrbotten, med klassiker som »Vita leden genom Dödlarshålet« och »Himlastegen«.  Dödlarsberget är också klippan där många österbottningar lär sig traditionell klättring, och förmodligen den enda klippa i Sverige som har en helt finskspråkig guidebok.

Sedan länge har det funnits en överenskommelse om parkering på privat mark under klippan.  Nu skall denna fastighet säljas och ägarna har satt upp en skylt om att klättrare inte längre är välkomna att parkera på den gamla parkeringen, och inte heller vandra över deras gård.

Luleå klätterklubb, genom deras accessansvariga Carl Knutsson, har tillsammans med markägaren snitslat upp en ny stig från den nya parkeringen, upp på baksidan av berget. På kartan nedan ser ni den nya parkeringen, med plats för kanske tio bilar.

View Larger Map

Rörande stigen upp till klippan finns två alternativ. Jag citerar Carl:
1. »Jag snitslade upp två vägar. En tar höjd med en gång och går ganska rakt mot vindskyddet. 10 min uppförsbacke [...]. Det ligger ganska mycket sten i marken och man behöver nog ett par ordentliga skor.« Se karta 
2. »Den är andra vägen tar kanske 15-20 minuter och ansluter till en privat väg med låst bom som går bakom berget. Efter några hundra meter viker man av 90 grader från vägen rakt upp kommer upp på stigen till vindskyddet. Det är inga snitslar från vägen och upp så det är svårt att gå den från klippan till parkeringen. Denna väg är antagligen lite blöt på våren och det blir en del pulsande i vårsnön i början av säsongen.« Se karta
Vi rapporterar mer i saken så fort vi vet mer.
Peter Pan. Foto: Andreas Fransson


Summary in English:

By the old parking place for Dödlarsberget the owners have put up a sign saying that climbers are no longer welcome neither to park there nor to walk over their property.  The reason for this turnabout is that they are about to sell their house.

Luleå climbing club has, together with the owners, decided upon a new parking place. (See map above)

There are two alternative approaches from the new parking lot to the crag.

1) Walk straight to the lean-to over some quite rugged terrain.  This approach has been marked with red-white tape. Approximately 10 min. See map here

2) Walk to the private road behind the mountain. After a few hundred meters turn straigh up towards the crag and join the trail leading to the lean-to. No trail-marks so far. 15-20 min. Se map here

kommentarer

2012-08-19

Adam Evanne leverar

Nu är krispet tillbaka i Niemisel! För att fira detta var klippan denna helg full av replag från nord: klättrare från Norrbotten, Norra Österbotten, Helsingfors, och Troms trängdes och trivdes på klippan.
Adam Evanne klipper ankaret på Bä bä. Foto ©: Jonas Wiklund

Bland de som trivdes bäst var Adam Evanne, som just kommit tillbaka från Visby där han tillbringat en vecka med att återställa vätskebalansen, och idag raskt rev av Sexbomb direkt (numera nog helt säkert 8a) och Bä bä vita lamm (8b)

Sändartåget har lämnat stationen. Tydligen är det av Adam man skall köpa biljett.
kommentarer

2012-08-14

Linus kämpar på

Linus Malm åkte till Magic Wood i sommar och repeterade bland annat boulderproblemet The right hand of darkness som sin första 8A utanför Norrlands gränser.
Linus klättrar Bermudatriangeln ss. Foto ©: Therese Eriksson
Väl hemma så har Linus fortsatt kämpa på med utvecklingen av boulderingen runt Umeå. I går satte Linus upp en sittstart till Bermudatriangeln i Flurkmark.  Boulderproblemet startar med det man når sittande på rumpan under taket längst ner till höger; Linus startade med höger hand på en stor kloss och med vänster hand på något litet fras.

Sitten till Bermudatriangeln lägger till fyra handförflyttningar till originalproblemet och gör hela klabbet till en styrkeuthållighetsfest på tretton flytt.  Linus tror att problemet är 7C eller 7C+ och säger att det är det finaste problemet i den graden i Umeås närområde (ifall Mosjön inte räknas med).

[Senare tillägg]Hasse var inte bara nyhetsledande, han har också en intressant infallsvinkel på justanotherboulderingblog[/Senare tillägg]
kommentarer

2012-08-01

Naranjo de Bulnes - en orange apelsin





Klättringen I allmänhet mycket fast gråblå kalksten.  Västväggen är knappt 500 meter hög och totalt sett just under vertikal. Övriga sidor är flackare och i allmänhet något lägre.  Den lättaste leden totalt sett går på sydväggen och har en replängd med femmaklättring följd av tre-fyra replängder lättare klättring och 100 meter scrambling. Den normala nedstigningen från fjället följer i stort sett denna led.

Den svåraste frileden går på västväggen, startar med några replängder överhängade klippa och går i 8b+/9a beroende på vem man frågar.
Uppvärmningsdag: tre timmar jobbig anmarch och fem timmar lätt klättring.
Mycket få leder går göra helt på fasta säkringar, och de leder vi gjorde hade rejäl »fjällkänsla« med bitvis långt mellan säkringar på lätt terräng.

Trots den enorma popularitet fjället har i Spanien så är inga leder polerade.  Jag stod på typ fyra polerade steg på knappt 2000 meter klättring.
En chokerande skandal i klättersverige!
En representant för SKF inklippt i en amerikansk dödstriangel! Tipsa slaskpressen!

De fasta säkringarna består av allt möjligt från 12 mm rostfri expander, rejäla bladbultar, kassa bladbultar, rostiga rurps, supersolida timglasslingor, och solblekta frasiga skosnören runt några få molekyler kalksten.  På klassikerna kan man i allmänhet räkna med att alla bultar är solida 12 mm expander, annars får man vara beredd på det mesta.  På de flesta replängder kryllar det inte av solida lägg för eget, även om vissa bitar kan vara lika lättsäkrade som en spricka i det allra solidaste granitfjäll.


Guidebok och topo Den mycket kortfattade engelskpåkiga föraren från 1989 (Walks and climbs in Picos de Europa) är nog för inaktuell för att vara till mycket hjälp, även om den fortfarande lär vara tillgänglig.  Intenet är helt nedlusad med spansk- och polskspråkig information om lederna.  Alla klassiker har handritade topos som går att läsa, skriva, och fota av i refugion; där har de också den senaste spanska guideboken för tillfälligt lån.  Jag har skissat en topo för Murciana och Rabadà-Navarro som snart går ladda ner som pdf.
Naranjo de Bulnes/Picu Urriellus snygga västvägg är den skuggiga väggen höger i bild


Rack För lederna på västväggen behöver man ett set kamkil från tajt finger till lös hand (blå till blå camalot/dragons, eller friend #0 till #3-3.5, eller metolius #1-#8), 5-6 wirekilar (personligen rekommenderar jag DMM offset för denna klippa), ett par stumpar repsnöre för avknytning, en-två 120cm-slingor, några fjälldragare och 10-15 sportdragare.

Till det tillkommer dubbelrep, gärna minst 55 meter, men 60 meter är bättre.

Lederna på de övriga väggarna tarvar ungefär samma rack, men är OK med kortare rep(?)


Mat & boende Hyttan uppe vid klippans fot, Refugio Vega Urriellu, erbjuder det ›bekvämaste‹ alternativet. Enligt nationalparksreglerna får man tälta en natt på varje ställe vilket gör egen camping lite mer besvärligt.
Hytthäng och vila dagen efter Rabadà-Navarro

Refugion serverar enkel och illa tillagad fantasilös mat. Frukosten består av en kaffe och ett par skorpor (4,50€), middagen (14€) är mycket fyllig och i princip obegränsad: en pastasoppa eller pastasallad följs av en soppa med bönor, potatis, en liten bit chorizo, och antingen en liten bit blodkorv eller en liten bit ben av fårkött (icke lamm). Till efterrätt serveras en banan eller brylépudding på halvfabrikat.

Vi valde att laga egen frukost, och i förekommande fall lunch, men åt middag på hyttan.

Hyttan kostar 12,50€ per natt, eller 6€ per natt om man är medlem i en europeisk klätterförening som ingår i det internationella stugutbytet (SKF eller NKF är inte med eftersom vi inte har några stugor).  För en längre vistelse kan det löna sig att gå med i DAV eller BMC i god tid innan avfärd.

Hyttan har 96 bäddar i fyra små rum. 60% av hyttan kan bokas, resten är för tillfälliga gäster och hyrs ut till de som är först i kön.  Under högsäsong (Juli / Augusti) är hyttan fullbokad på helger och under perioder med fint väder.  Boka på telefon +34–984 09 09 81, eller 650 780 381, eller skicka ett mail.

Hyttan ligger en kvart från insteget till lederna på Västväggen, och drygt en timme till instegen på sydväggen.

Åka dit Picos de Europa ligger på Spaniens nordkust, sex timmar norr om Madrid och åtta timmar väst om Barcelona.  Närmaste större städer är Santander och Bilbao.  Billigaste alternativet från Norr- och Västerbotten är att flyga Skellefteå-Girona med Ryan Air och sedan ta en natt i Barcelona för vidareresa med Ryan Air från Barcelona till Santander och hyra bil där.



View Larger Map

Kör längst kusten och sedan söderut mot Arenas en liten turiststad med resturanger, matvarubutik och en liten friluftsbutik som säljer primusflaskor med skruvnippel (häpna!).

Ta sedan av på vägen mot Sotres och ta sedan av mot Collado de Pandebano (teckna helförsäkring på bilen, annars kan det vara läge att gå sista kilometern). Ta den uppenbara stigen sydväst mot Vega de Uriellu (skyltat).  På stigen till hyttan vinner man 740 höjdmeter utan några svårare branter uppför. Räkna med knappa tre timmar upp i fall ni bär 25 kg.
kommentarer

2012-07-15

Bultkurs med Borrbult!

Utsikt över Svensbyliden. Foto: Patrik Landberg
Krossberget i Svensbyn är sedan länge ett av få berg som det faktiskt klättrats på i Piteåtrakten. Redan på 80 talet borstade Jörgen Wikström upp ett 10-tal lättare turer i 5-6 registret vilka flera troligen mossat igen. På senare tid har det topprepats på berget men miljön, med dess täta granskog,som inte är speciellt gästvänlig, har gjort att besöken blivit sporadiska. Kenneth Marklund och Håkan Eklund har i många år pratat gott om Krossberget och dess potential men av någon anledning har det inte blivit av att utveckla klippan.

På toppen av berget går "Eliasleden" och här skvallrar en skylt om att: Krossbergets branter är ett populärt tillhåll för bergsklättrare. Populärt" är väl en modifierad sanning men förhoppningsvis kommer detta att ändras från 2012.

 I våras gjordes ett återbesök och avsaknaden av ett klätterbart berg i Piteåtrakten gjorde att vi bestämde oss för att göra en insats. Piteåklubben kontaktades och gick med på att stå för material till 10 leder mot att vi introducerade några av klubbens medlemmar i hur man etablerar leder och vad man bör tänka på när man sätter borrbultar. Vidare ville de att vi satte upp lättare leder så att de har någonstans att intressera fler till utomhusklättring.

Mange instruerar. Foto: Johan Norén

Sagt och gjort, söndagen den 8 juli 2012 körde vi igång och efter 10 långa, skitiga, arbetssamma timmar hade vi fått upp 8 bultade leder i varierande grader. Det finns potential för ytterliggare 10-15 leder beroende på hur kräsen man är med kvalitén.


De mest uppenbara lederna som går att säkra naturligt lämnades givetvis orörda. Man skulle behöva rensa upp och gallra ut en hel del träd för att göra det riktigt trivsamt men det är någonting för Piteåklubben att ordna i framtiden.
Tradpotential! Foto: Johan Norén
Laban Berglund bultar och borstar "sitt" aréte. Foto: Johan Norén
Patrik Landberg sätter ankare.


Johan Norén

Lederna som bultades beskrivs i en enkel fototopo nedan.  
Lednamn står skrivet på klippan, respektera "projekten"
Hyfsad vägbeskrivning hittar ni på Sverigeföraren!

      1. Kråknästet, 6c. Laban Berglund
      2. IO, 7c. Magnus Eriksson Brändström, Adam Evanne 2012
      3. Uppvärmningen, 6a+. Patrik Landberg 2012
      4. Boondock Saints, 6a. Johan Norén, 2012
      5. Renkadaver, 7a. Magnus Eriksson Brändström, Patrik Landberg 2012
      6. [öppet projekt]  Magnus Eriksson Brändström.
      7. Curiosity, 5b. Patrik Landberg
      8. [eget projekt] Johan Norén
kommentarer

2012-07-10

Jimmy Sundin klättrar Rich Marcus, 8c

Jimmy Sundin
Jimmy Sundin sydde idag ihop »Rich Marcus«, 9+/10- (8c), i Niemisel. Rich Marcus, som klättrades första gången av Urban Dufva sommaren 2010, är en ihoplänkning av diverse leder på mittpartiet av Snipen i Niemisel där själva poängen är att undvika alla knälås eller större vilor för att kunna uppnå den värsta pump som går få i Norrbotten.

För ett par veckor sedan så trampade Jimmy av fotsteget på kruxmovet på starten till Bä, bä/Lammen tystnar, föll, drog upp sig i första bult och fortsatte direkt ända upp till toppen; så naturligtvis var det bara en tidsfråga innan Jimmy skulle länka hela.

Startmovet på »Bä, bä...« är numera lite svårare då fotsteget är klart sämre och har lite sämre riktning.
Fotsteget på Bä, bä
kommentarer

2012-07-08

Soulweeper sittstart, 8a+/b, Mosjön



Armin Buchroithner har lagt till en sittstart till Soulweeper i Mosjön, vilket lägger till 5 flytt och bumpar graden från 6C+ till 8A/B. Super-geil!
kommentarer

2012-07-04

DWS-tävling Luleå 2012

Det är hög tid att göra den första puffen för årets DWS-tävling i centrala Luleå.  Under den 3-4 augusti kommer Luleklubben ha sin tretton meter höga vägg rest över kajen i centrala Lule. På fredagen är det speed-tävling och på lördagen svårighet och fest.

Tävlingshelgen brukar bli en av årets höjdpunkter, åk dit!

För närmare information, peta iväg ett mail till adressen på affischen nedan eller gå med i facebook-gruppen Deep water solo - Luleå


Vill ni kombinera Lulebesöket med bouldring i Norrbotten, så ladda ner vår sprillans nya pdf-förare över Bouldering Norrbotten.  Eller varför inte sportklättra i Niemisel?

Läs om några tidigare DWS-tävlingar här.

kommentarer

2012-06-30

Norrbotten boulderförare - 2012

Behovet av att samla ihop och uppdatera informationen över boulderingen i Norrbotten har länge varit stort. Vi har under våren försökt få ihop de områden jag redan varit med och ritat med andra områden som utvecklats på senare tid. Detta har resulterat i denna boulderförare som vi nu publicerar här på borrbult.nu.
Omslag

 Troligen blir man aldrig helt färdig med ett sånt här projekt och uppdateringarna kommer fortsätta under hela sommaren. Ett exempel är Kantaberg, som på inget sätt är färdigt utan är mer att se som ett utkast. Till veckan kommer besök till Kantaberg att prioriteras och förhoppningsvis går det smidigt och en snabb uppdatering därifrån är eftersträvansvärd. Samma sak är Lappviksberget i Rosvik som också är i stort sett helt färdigritat. Här är det ändå så pass mycket jobb kvar ute på berget så vi har därför valt att vänta med att lägga till det området till en senare uppdatering.
Utdrag ur föraren

Utdrag ur föraren
Ett bortglömt område är Hundberget i Älvsbyn som vi, efter återbesök, absolut kan rekommendera ifall man vill kombinera bouldering med lättare repklättring.

Det här projektet hade varit helt omöjligt att genomföra utan hjälp från framförallt bouldergurun i Luleå, Marcus Lagerkvist, samt andra personer som varit med och satt upp nya problem, nya områden och gett feedback på topos och beskrivningar. Några av dessa som lagt ner tid på att guida och korrekturläsa är exempelvis Victor Holmqvist, Adam Evanne, Mikael Vesterberg, Jimmy Sundin, Emil Arvidsson, Jonas Wiklund m.fl.

Länken nedan går direkt till föraren som även går att nå via "förarsidan". Följ instruktionerna för hur den ska skrivas ut och vikas ihop.

Boulderförare Norrbotten 2012 [PDF]

Vi tar mer än gärna emot feedback så länge den är saklig och konstruktiv.

Håll till godo!


kommentarer

2012-06-27

St Hans i Hanshelleren


Jenny Johansson och Petra Rantatalo passade på att besöka Flatanger över midsommarhelgen, och Jenny har både tagit fina foton och skrivit ett trevligt resereportage som vi publicerar i hopp om fler besök från oss öster om vattendelaren.  Det glädjer oss speciellt att det numer verkar finnas klättring för alla i Flatanger, vilket borde göra det lättare att fylla en bil och dra dit! (Några av lederna finns beskrivna på headwall.com)
------------------------------------------



Nasjonal klatresamling i Flatanger 2012
Text & Foto: Jenny Johansson



Einvikfjellet till vänster och Sandmælen till höger,

två av de nybultade klipporna
Trondheims klätterklubb och Norska klätterförbundet bjöd in till klätterträff den 22:a till den 27:e juni i Flatanger. Här finns en enorm grotta, Hanshelleren, som bjuder in till ungefär hur svår klättring som helst. Då det bara är 65 mil från Umeå till Flatanger lät det lockade att spendera midsommaren där; så jag och min replagskamrat Petra packade bilen och drog i väg.

Inför klätterfestivalen hade 100 nya leder bultats. I området finns dessutom trad och bouldering. Bonden på gården Strøm hade slagit sina lägdor och gjort plats åt bilparkering och tältplatser. I ladan var det iordningställt för middagar och föredrag, i mjölkrummet var det dusch. I runda tal var det 250 deltagare: sportklättrare, traddare, bouldrare, barnfamiljer och världselit.

I föraren fanns 100 nya leder utan grad, namn eller förstebestigare (FA, first accent), där endast antalet bultar var angivet. Att klättra sportleder utan grad var en ny upplevelse och nyttig träning för ledpsyket. Den person som var först upp fick ge leden ett namn, samt ge gradförslag. Vid gården kunde man på kvällen sedan se vilka leder som var gjorda. Lite extra krydda till klättringen var det allt att få namnge en led! På kvällarna var det föredrag med de elitklättrare som var där, Ethan Pringle, Dani Andrada och Magnus Midtbø. Minnesvärt från föredragen var bland annat att få se att även proffsen ibland förlänger en slinga!

Dani Andrada håller låda i lada
Självaste hålan.  Här går de hårda lederna.
På lördagen var det klättertävling för de bästa i Hanshelleren, men undertecknad var inte där då egen klättring på annat håll lockade mer. Ryktet säger att det var ca tvåhundra åskådare och att Ethan Pringle avgick som segrare. Senare samma kväll bjöd Norska klätterförbundet på en mycket god buffé, och efter den kvällens föredrag tändes Sankt Hansbålet vid stranden.

Klätterfestivalen pågick från fredag till onsdag och vi hade sol alla dagar!  Vi kom mitt på torsdagen och stannade till söndagen. Det hela var mycket bra arrangerat och bra klättring. Vi gick en traditionellt säkrad 6- »Trang fødsel« i Hanshellerens vänsterkant som var överhängande och välsäkrad, rekommenderas! Stenen i Hanshelleren bör upplevas–den är fantastiskt, och nu finns det även en del lättare sportleder i grad 6, så det finns något för alla. (Många av trad-lederna i festival-föraren är fel inritade så det rekommenderas att titta i till exempel Trondheimsföraren).

Föraren fylls på med namn och grader
Sedan spenderade vi en hel del tid med de nybultade lederna. I de lättare graderna var det mest sva- till vertikalt, ibland märktes det att det var 100 leder bultade på kort tid då en del bultar hade kunnat vara annorlunda placerade och ett och annat grepp fick borstas fram, men i stort sett var det fina och bra leder.

Det var absolut värt 65 mil körning från Umeå. Trondheims klätterklubb har gjort ett fantastiskt arbete och bonden i Strøm är värd många guldstjärnor!      

Det var två nöjda klättrare som inte bara hade klättrat utanför komfortzonen utan också hade fått varsin första bestigning som styrde kosan hemåt.
Aktivitet på Einvikfjället

St. Hansbål
kommentarer