2016-10-31

Urban Dufva repeterar Nya Mumana med sittstart

Den evigt grönskande fjällbjörken, Urban Dufva, har passat på att repetera sittstarten till “Nya” Mumana på stora stenen i Mosjön.
Urban nära toppen på Nya Mumana. Foto: Marcus Isaksson


När vi började jobba på Mumana från ståstart hade den ett besvärligt och hårt flytt från ett axelpress i starten. Efter ett tag lossnade dock en lös sten från ett flak och ett stort grepp framträdde vilket till vår besvikelse sänkte svårigheten betydligt. Conny Dahlin gjorde första ganska direkt efter och döpte det till ”Mumana” efter något slags Thailändskt paradis om jag förstod saken rätt. Mumana blev snabbt ett populärt problem i gränslandet 7B/B+.

Sommaren 2014 föll dock flaket vi skapat under projekteringen loss, och det största greppet i taket var borta. Då återskapades problemet till att vara rätt likt det vi ursprungligen testade. Linus Malm gjorde strax problemet igen i grad 7C och kallade det “Nya Mumana” för att minska förvirringen. Strax efteråt lade Linus till en sittstart som lägger på en kort sekvens med klättring runt 7C till ståstarten. Linus föreslog graden 8A+ för hela schabraket.

Jimmy Karlsson har tidigare repeterat Nya Mumana sittstart på en rajd då han i princip gjorde allt som vi skrev om här (med film). Jimmy trodde inte riktigt att det höll 8A+ utan nöjde sig med att ticka det som 8A på sitt scorecard.

I och med allt bestyr det innebär att vara småbarnsförälder har Urban och Sofie lagt repet på hyllan för ett tag och ägnat sig mest åt sporadisk bouldering. Urban har tidigare i år repeterat högervarianten på Nirvana, som också rör sig om klättring runt 8A, och föll samma dag dråpligt nog på flyttet till vilojuggen nära toppen av Nya Mumana sitt.

Nå, man har ju alltid chansen att återvända. Urban åkte i lördags ner för att göra vinter och plocka hem paddan och skriver:
Har vart förkyld en hel del i och med att mini har börjat förskolan. Bra uppvärmning, bra stick och överraskande gick den ner på första.

Om det inbördes svårighetsgraderna på Stora stenen säger Urban:
Nog är den [Nya Mumana] lite hårdare än Nirvana indirect i alla fall. Men sen vad den är låter jag vara osagt. Har ju inte känt på så många åttor. De är dock bägge hårdare än den handfull 7c+ som jag har känt på.
Urban säger också att han vill passa på att bli lite stark för en rep-comback nästa år...

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

Kristoffer Lindbäck trea i Boulder-SM

Efter att ha slarvat i finalen i svårighet så tog Kristoffer Lindbäck revansch genom att toppa samtliga finalproblem i bouldering. Både Hannes Puman från Eskilstuna och Fredrik Serlachius från Solna toppade också ut samtliga problem, fast på färre försök.


Top Bonus
1 Hannes Puman 4/7 4/7
2 Fredrik Serlachius 4/9 4/9
3 Kristoffer Lindbäck 4/13 4/14
4 Emil Abrahamsson 3/8 4/11
5 Hannes Platon 2/5 3/6
6 Ymer Alber 1/2 2/5

Från Kristoffers instagram:

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2016-10-06

Robert Österholm klättrar 8A

Hårda nya boulders trillar in från hela distriktet!

Robert Österholm från Sundsvall har gjort sin första 8A och därmed hårdaste förstabestigning med Die Mauer i Sörfjärden. Ett lämpligt namn i dessa dagar.

Robert meddelar via sin ticklista på 27crags att han känner sig osäker på graden, men att han baserar graden på det är hårdare än allt han klättrat tidigare.

Mer info kommer.

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2016-10-03

Livstid för Dag Knutsson

Årets sänd! Plötsligt händer det! Dag Knutssons klättrar sitt ständigt blöta projekt i Anna-Lotta-kammaren / Skravelsjö - Umeå. Dag började försöka på “Livstid” för tretton år sedan. Sedan dess har han hunnit bilda familj, byta karriär, starta ett framgångsrikt företag och byggt hus. Och nu också sänt “Livstid”.



På sin facebook-vägg skriver Dag:
Tycker det är sällan men idag hände det, träning ger färdighet. Ingen händelse för världen, eller ens byn. Årets händelse för mig. Efter oändligt antal anmarscher, uppvärmningar, gasflaskor, kritblock, sekvensutprovningar, besvikelser, flappers, fall, sår i händerna, värk i armbågarna, minneskort, ja t om kameror och allmänt astronomiskt slit under de senaste 13 åren fick jag i eftermiddag klättra Skravels hjärta, Umeås kanske äldsta ogjorda boulderprojekt – Anna-Lotta kammaren.

Tänkte tanken första gången jag besökte grottan och ett par år senare -2003 möblerades stenarna om lite så att det gick att klättra utan att riskera ryggbrott. Dom första försöken på detta tillsynes eviga livsprojekt inleddes.

Kan inte påstå att det är dom hårdaste flytt jag känt på, långt ifrån. Det har bara varit så förbaskat svårt att sy ihop helheten. Grottans blöta karaktär har inte heller underlättat (behöves en nästan 100% torr september och en halv flaska gas). Men det är också nackdelen att köra eget race, man fastnar i konstiga sekvenser som någon annan skulle löst bättre. Spelar ingen roll nu.

Grad mycket oklar, lycka ännu mer självklar.

Grottans mörker en aldrig sinande börda, nu väntar frihet att skörda.

Kedjade vristers värk slutar ila, jag är fri och tvångshjärnan får äntligen vila.

Aldrig mer. (det är under torra omständigheter väldigt fina flytt och bra grepp, mer kroppstungt än fingrigt, typ bara juggar) Aldrig mer. (betar gärna om något är sugen) Aldrig mer. Tack vänner & familj som hängt med ut, stått ut med mitt tjat, låtit bli att ”sno” det från mitt ego och stöttat i största allmänhet. Och ett extra stort TACK till Charlotta, utan dig hade det aldrig, aldrig gått

Livstid. 8A.



Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2016-09-05

Kristoffer Linbäck gör Rich Marcus

Fyra år efter att Kristoffer Lindbäck provade sportklättring för första gången, genom att klättra den klassiska “uppvärmningsleden” i Niemisel, Wild Thing, 7a+ tog han idag slutexamen genom att repetera den hårdaste leden på klippan, “Rich Marcus”, 8c. Rich Marcus länkar Peter Bosmas “När lammen tystnar” med “(Them never loved) Poor Marcus”. Urban Dufva var först att klättra denna länkning, som tidigare också repeterats av Jimmy Sundin och Adam Evanne.
Kristoffer Lindbäck på sista flytten av “Rich Marcus”. Foto: Anders Nyström
Kristoffer åkte ut för att ta lite fina solnedgångsbilder från Niemisel, och efter att ha själv gjort ett fotojobb lånade han ut kameran till Anders Nyström så att han skulle få lite bilder från “Rich Marcus”. Till sin egna höga förvåning så tog han sig igenom hela leden, så bilden är från den lyckade bestigningen!

Kometen har blivit en fixstjärna!

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2016-09-03

Spaniens gröna kust

I ett par år har jag hört berättas att sportklättringen på Spaniens nordkust skall vara både alldeles utmärkt fin och rätt OK under sommarmånaderna. Förra sommaren köpte vi guideboken “Roca Verde” som täcker både de autonoma regionerna Kantabrien (med huvudstad Ovieda) och Asturien (med huvudstaden Santander). En snabb blick på väderleksprognosen gjorde dock att vi styrde kosan mot Briançon istället.

I år hade vi fått höra från flera källor att det går bra att ignorera väderleksrapporterna och bara åka dit; det skall gå bra att klättra oavsett regnmängd eller temperatur då det finns gott om både nordvända och väldigt branta klippor.

Nå, i slutet av Augusti, mot inrådan från eltiempo.es åkte vi dit. Då jag hade gjort ett dåligt förarbete studerades den mycket knapphändiga föraren på vägen dit, och vi beslöt oss för att starta i Teverga, det bultande hjärtat i Asturias klätterscen.

Klättringen i Teverga har sitt centrum i den lilla byn Entrago söder om distriktshuvudstaden Ovieda. Entrago har två pubar och gratis(!) camping vid en stor parkering. Några hundra meter söder om byn finner man det lilla samhället San Martín med två snabbköp, bank och postkontor.

Det råder så vitt jag kan bedöma delade meningar om klättringen i Teverga. Jag anser att klättringen i allmänhet är dålig: mestadels polerade leder med vassa grepp och det fåtal fina leder som finns får man köa i timtal för att prova, att man är galen/felinformerad om man åker långväga för att klättra där, och att jag hellre skulle tillbringa tiden på en fingerbräda. J. hävdar att det är OK, åtminstone värt att besöka om man är i krokarna. Den berömde franske klipp-utvecklaren Antonin Rhodes säger att Taverga är bättre än Margalef och Siurana… Nå. Jag avråder i alla fall å de starkaste från ett besök annat än som en avstickare om man besöker den väldigt fina regionshuvudstaden Ovieda.

Efter några panikartade facebooksmess med Mike Owen så vände vi tillbaka österut och begav oss till Hermida-dalgången (Desfiladero de La Hermida, på Cervantes tungomål). Det är den korrekta destinationen för den som vill klättra långa branta tufa-leder i graderna 7a-8c.

Tyvärr visade det sig att försäkringarna om att det alltid går klättra där, även på sommaren vara överoptimistiska. Vi hade som varmast 41°, och vi hade i princip aldrig kallare än 30° mitt på dagen, ofta betydligt varmare. Några lokala klättrare från Santander hävdade dock att veckan vi var i krokarna var den värsta veckan de någonsin upplevt för klättring.

Sektorer
Rumenes
Vi började vår vistelse i Hermida med att besöka sektor Chorreras i Rumenes. Av de sektorer vi besökte var detta den enda som fanns i guideboken. Mycket fin sektor, i skugga efter klockan ett och med ett gäng fina leder i gradspannet 7a till 8a. Lederna är mellan 25 och 50 meter långa. Anmarchen tar 15-20 minuter brant uppför. Klättringen är mestadels brant och följer som sektornamnet antyder droppstensformationer. (En chorrera är en dropstenskolumn). Tyvärr är sektorn också mycket populär, och för de låga sjuorna får man stå i kö. Skugga efter klockan ett ungefär.

Anbefaller den mycket långa Síndrome de Stendahl, 8a, den fantastiska linjen Rumenes power y al vino, 7a+ och takleden Apokalimnos, 7b. Båda 7a-lederna längst upp till höger var fina också. Lättaste uppvärmningen är nog Viñarock, 7a+ (men den kändes som 6b/b+ för både mig och J. när vi jämförde med de andra 7a+-lederna på cragget). Låt bli att klättra Pánico Nuclear, 7c, om du inte vill ha ett två moves stenhårt boulder mitt på en ok 35meters 7a+.

Klättrare på El Dia del arquero 7a+,7c+
Sonia på Pánico de Stendhal, 7c


Cicera
Då en katalansk vän, och riktigt fanatisk klättrare, fann på att vi var i Hermida började han mailbomba mig om att åka till  Cicera, så det fick bli nästa sektor på vår tur. Cicera har väldigt fingriga, lätt överhängande leder med en kombination av väggklättring och tufor. Tyvärr var det alldeles för varm för att klättra den typen av leder under vår vistelse, särskilt som de var en smula polerade (ovanligt polerande för en klippa som inte täcks av någon guidebok). Det hindrade oss inte från att upprepade gånger åka dit och försöka.

Lederna är mellan 20 och 40 meter långa. Klippan har ett femtiotal leder, mest i graderna närmast runt 8a, men med en del kvalitetsleder i det lägre sjua-registret också. Fisura Clasico, 6c+ var väldigt fin bland de få lätta lederna (den stod som 6b+ i topon, men skulle nog vara 7/7+ i Bohuslän, vilket jag översätter till 6c+). Kan inte anbefalla något särskilt eftersom vi hade så risiga förhållanden. Pacifics, 7b+ var ok, så även Mancha Roja, 7c och La Corbata de Unquera, 7a. För de riktiga lederna på cragget får ni fråga någon annan. Jag har hört att Entropia, 8b skall vara rätt fantastisk.

Skugga hela dagen.

En halvrisig topo över Cicera finns att tillgå på baren Posada la Cuadrõna i Hermida (se under rubriken “Guidebok”).
Fisura Clasico, a bit too classic in parts.

Stark pojk från Toulouse på någon låg åtta i Cicera

Cicera

Cueva Carcalosa
När vi upparbetat tillräckligt mycket energi efter att en brutal värmebölja tvingat fram några vilodagar tog vi mod till oss och gick den mycket branta stigen upp till Cueva Carcalosa. Det krävs 30-40 minuter av brant vandring längst många fixa handlinor för att ta sig upp till grottan, som fortfarande är under intensiv utveckling. Än så länge finns det bara knappt femton leder (varianter oräknade) upp till 8c alt. 9a ungefär. Det är dock ingen tvekan om att detta kommer bli en mycket berömd sektor inom inte allt för kort framtid.

Lederna är mestadels mellan 40 och 55 meter långa, mycket branta till tak och följer mestadels tufor. Det finns lite mellanankare på runt 15-30m höjd som gör att man klarar sig med ett 80m rep, och att det dessutom finns lite möjlighet att klättra leder i lägre grader (6a+ till 7b). Annars är det mestadels leder mellan 7c+ och 8c som det bjuds på. De lättaste lederna är slabbiga insteg till höger om självaste hålan och är rätt fina allihop faktiskt. Skugga efter klockan tre på lederna till höger om hålan, just efter klockan ett i självaste hålan.

Anbefaller framförallt att klättra Dimensiones Paralelas, 7c+. För den starke såg La Deriva 8b+/c ut som ett absolut måste, och för oss svaga kan nämnas att den också är väldigt fin upp till mellanankaret (7a+). Polvo en los Osos, 7b, är en 30 meter lång tufa i hålans högerkant. Slutar innan det blir tak av alltihop.

Än så länge verkar klipputvecklarna lyckats undvika att topos börjat sprida sig. Så vill man åka dit får man höra av sig till undertecknad artikelförfattare...

Maia klättrar Dimensiones Paralelas, 7c+
Luis knappt halvvägs upp för La Deriva 8b+/c

Carcalosagrottan. Anmarch precis så brant som man tror.


Estragüeña
Efter att i allmänhet ha fått toksmisk på de rätt strama lederna i Asturias och Kantabrien så tillbringade vi resans sista dag med att klättra på sektorn Estragüeña i enhushålls-byn med samma namn. En fin liten klippa med fem minuters anmarch, på väg tillbaka mot kusten och med rejäla semestergrader gjorde en perfekt avslutning på vistelsen. Leder upp till trettio meter. Tufaklättring förstås. Skugga efter halv tre.

Topo finns i baren Posada la Cuadrõna i Hermida.

Alla leder verkar fina, vi hann med fyra stycken och anbefaller i första hand Alpinista Egoista, 7a+, och Asturacántabra, 7c+.

Det är rätt trångt vid basen av klippan och hälften av lederna startar från en diagonal svahäll med ett fast rep, så klippan sväljer inte mer än max tre replag.

Säsong
Bästa månaden är september. I oktober är det ofta för sent, för kallt och för blött, i alla fall efter det första tunga höstregnet. I juni borde tuforna ha torkat upp. Tidigare i Cicera.

Guidebok
Det lär finnas en spansk guidebok för Kantabrien, men jag har inte använt den. Vi har “Roca Verde” av Richie Patterson. Jag skulle absolut inte investera i guideboken inför en resa till Hermida-dalgången. Guideboken har inget mervärde över kopierade topos från internet eller klätterbarer då den saknar både stjärnmarkeringar, inspirerande foton, text som förklarar vilka klipper som är värda att besöka eller information om boende och vilodagsaktiviteter. Det enda som talar för guideboken är att den är producerad av en lokal klättrare som stått för en hel del utveckling och bultning i området.

En av barerna i byn Hermida, Posada la Cuadrõna, har en tidskriftssamlare med handritade topos, Desnivel-artiklar etc man kan fota av. De har också betydligt bättre mat än deras konkurrent tvärs över torget. Det lär finnas en klätterbar i Potes också (La Reunion, inte besökt).

Då de flesta klippor vi besökte var halv-hemliga så fanns dessutom ingen av dem (utom Rumenes) i guideboken.

Resa dit
Santander är närmaste större stad. Bilbao ligger inte heller hopplöst långt bort. Bil är helt nödvändigt för att ta sig mellan klipporna.

Bo där
Jag föreslår att man tar in på camping i Potes. Vi bodde på La Viorna som lätt är den bästa camping jag bott på. Mycket populär bland britter och tyskar, så personalen pratar bra engelska. Jag har hört att La Isla också är mycket bra. Nackdelen är att Potes är en väldigt populär semesterby. Bokning kan behövas i Juli och Augusti.
Älvspromenaden i Potes.

Video
EpicTV har en film med James Pearson och Caroline Ciavaldini från området


Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2016-08-26

Norran upptäcker bouldering

Norran uppmärksammar bouldering i Burträsk med en helsida i papperstidningen och ett fem minuters klipp på deras web-tv. Benedikt Neyses och Petter Hedenström får representera Skellefteåklättrarna.

För övrigt har Ben just repeterat Replica 7B+ i Burträsk, en bestigning som han kallar höjdpunkten så länge i hans klätterliv.

Skynda och köp dagens Norran



Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer

2016-08-15

Namn & Nytt mitt i Rötmånaden

Rickard Flodkvist har gjort personbästa med den klassiska leden Rallyplaneten 7c+ på Källsberget. Enligt hans scorecard krävdes 20-25 försök över 6-7 dagar.
Rickard Flodkvist på insteget av Rallyplaneten. Foto: Tobias Karlsson
Småbarnspappan och sportklätterlegenden Urban Dufva har för närvarande inte tid att knyta in sig med rep, men verkar vara rätt boulderstark och har bland annat gjort den andra repetitionen av Nirvana indirekt 8A i Mosjön.

Köp vår förare: Norra Kustlandet, klättring i Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten
kommentarer